Làtt, disk e giradìsk

30 11 2013

Mè, stu fatt vu vogghij accundà. Allora stèmm io e Tonìn e stavamo andando a fare un servìzzio che quill Teodòr teneva due stèrii che s’aveva vènn e stava un amico d Tonìn che su vulèv accattà perchè si deve menare l’imbiànd da trecìnd vàtt ind a l’opelàstr. E inzò mendr che stèmm iènn a pugghià stu stèrij, abbiamo passato annanz al negozio duu mariùll, che mia nonna lo chiama accussì pkkè i rròbb che vènn si fc’ pagà troppassài. Però le gènde vann u stèss pkkè è vicino alle case, e i vikkiarèll ngia fànn a cammnà. Che pò vann pure i màskul pkkè stà una che fatìg là che si chiama Congètt che è propij bbòn. Efèss e che pròvl che tèn, assummègghi che vonn ascì da sòtt al grembiàle, stann a prssiòn!!
E inzò quill Tonìn se ne esce di capa p Congètt e quando passa vol semb iè ind a salutà, pure che nzadda accattà nu cazz d nind. Piglia e angappiamo ò padr d Lilìn Manuzzèll che stava là a fare la spesa. Kesimmalà, è kiù rapcòn d Lilìn! Stèv semb a guardà ì provl d Congètt!
A nu cert pund va Congetta e fa: “prego, signore?” e va il padre d Lilìn piglia e fà: “signorìna, a me mee dà nu litr d latt
Va Congetta: “Sì… va bene Cordisco?foto_latte
E il padre d Lilìn: “no, signòrì, vogghij shkìtt nu litr d latt
E Congett: “E sì, ho capito. Ma che latte vuole? Cordisco?
Va quello pigghi e ngia fc kiù: “Signorì, cu disk, senza disk, ammè nn m n frèk nind, vogghij shkìtt nu litr d latt!!!
Io e Tonìn ciabbiàmo shkattati ngurp dai rìs… efèss Tonìn e cum rirèv, colle lacrime a l’ukkij. Pure Congetta rirèv e ngià facèv kiù a parlà. Allora questo s’aggìr, guarda a me e a Tonìn e angummènz a ridere pure lui, piglia e fa imbaccia a Tonìn: “mbà, ma tu vid nu pòc… p ffòrz che m vol dà stu cazz d disk nzimm ò latt… che pò a casa mia nn teng nemmàng ù giradìsk p send
Maaaaaaaaaa!!!!!!!! Kesimmalàààà!!! Quill angòr n’avèv capìt nind!!! Agghij vist a Tonìn che a nu cert pund s’è ammoccato p ndèrr tropp i rìs e ha ndoppàto imbaccia al bangòne andò che stèvn i pakk d past, è cadut tutt cos, efèss u dammàgg!!
E inzò è uscita Congètt da rèt ò bangòn e ha fatto imbaccia al padre d Lilìn: “nooo Signore, Cordisco è la marca del latte, uì questo qua” e ce l’ha fatto vedere quale era. E quill s’è fatt na rìs e finalmend ha capito u fatt!
Cì cì, efèss ngia facèmm kiù. Alla fine Tonìn s’è arripigliato, ha mis ò post i pakk d past p fà vdè che ìss è bun annànz a Congètt e ciaddètto: “Oh Cungè, pur ìo vulèss na cos d làtt… ma quill bun che tin mbìtt!” e quella s’è fatta tutta rossa che s mett a vrgògn sop a sti fatt. Però non s’è ingazzata che secondo me ci piace pure a lei, atapòrk!
Tonìn a me mi fa fare sempre i rìs accatèn! E’ tropp nu bastardòn!





Pulpètt e i citofoni ca cascitèll

4 11 2013

Vi voglio accondàre sto fatto che è succìss un poco di giorni fa e che ci abbiamo fatto nu sakk d rìs. E inzò stèmm a casa d Tonìn e dentro al portone avevna fà una riunione d condominij’ puu fàtt dei citofoni, che siccom stann i uagliunàstr che saa fànn allassòtt, quelli avevano appicciato i citofoni al portone du palazz d Tonìn e inzò si avevano squagliato tutt i bottoni e nz putev citofonà kiù.
Allora stavano facendo la riunione pkkè avevna decìd cum avevna cagnà sti citòfn e a chi avevna chiamà per farli cambiare. Che infatti io cioddètto al padre d Tonìn che sta uno bravo che s’p cummàtt coi citofoni che si chiama Papa Giallùk, che io mi penzavo che era parend a quello che mi ha telefonato e diceva che era Papa Francesco e quill èr daveramend il Papa, kesimmalà!citofono appicciàto
E inzò, mendr che stèvn parlànn, è arrivato uno del portone, che a quist ù chiamn “Pulpètt” perchè una volta ci aveva andato na schègg’ dendrallòcchio e lui, per raccontare il fatto aveva detto che la scheggia era trasùt ind àà pulpètt d l’ukkij, che invece Tonìn ha ditt che si chiama la pupilla ma quill siccom che è gnurànd ha ditt la polpetta dell’occhio. E ci hanno messo il soprannome che lo chiamano pulpètt.
E inzò, stu Pulpètt è trasùt piglia e ha fatto imbaccia a tutti quandi: “oh ma mò che cacciàmo i soldi e facìm aggiustà i citofoni, non è che i uagliunàstr vengono di nuovo a appiccià tutt còs? cum amma fà?”
E’ andato un altro signore e ha fatt: “seeee, mo mik s ponn mett a appiccià semb i citofoni! Quill è succìss na vot, ma pò non lo fanno più
Va Pulpètt piglia e fa: “e se mttìm na bella cascitèll con la chiave nn è megghij? Accussì la teniamo achiùsa e nisciùn i pot appiccià!
E inzò va il padre d Tonìn e dice: “sind a quist, sind! E quann vèn nu parènd che t’adda sunà u cambanìll cum adda fà? T’adda mnà nu fricciòn mbaccia alla finestra e quando ti affacci t lucculèij da sopebbash ‘ooohhh, minm a chiavètt che accussì agàpr à cascitèll e t pozz sunà ù cambanìll’?? makkeveramè
E ciamm mis tutt quand a rìr! Efèss Tonìn che tnèv i lacrm a l’ukkij tropp che rideva, e pure gli altri del portone ridevano. E stèv stu Pulpètt che è rumàst cum e nu babbiòn che ci ha pensato nu poc e poi ha fatt: “madò!!! cì cì! ngiavèv pnzt!! cì cì!” e si aveva fatto tutt rush rush che si aveva messo avvergogna pkkè èr na stubbtarèij.
E inzò quelli volevano continuare a parlare ma ngia facèvn troppo le rìse, kesimmalà!
Efèss Pulpètt che at cambiòn!